Det enklaste sättet att ordna det elektroniska provet är att examinanderna installerar på sina datorer ett OS-anpassat program för provet. Programmet skulle följa med hur datorn används och göra det möjligt att genomföra provet. Provprestationerna skulle lagras i minst två medier. Programmet kan sedan raderas från datorn efter provet.

Datorns standardoperativsystem skulle göra provmiljön lättare att använda samtidigt som mängden kod som behöver underhållas skulle minska. Det skulle samtidigt öppna nya möjligheter för missbruk, som måste hållas under kontroll. Provmiljön måste byggas upp på flera plattformar och inte på en plattform som i dag.

Operativsystemen (t.ex. OS X/MacOS, Windows, ChromeOS) har olika möjligheter för att låsa ner ett program (s.k. “kiosk mode”). Detta låter som en attraktiv lösning, men den är inte heller oproblematisk. Kiosk mode är avsedd för att låsa in en oärlig användare i ett program, men den skyddar inte mot en illvillig administratör.

Ett lösning på att introducera en enhetlig provmiljö på olika plattformar kan vara distansanvändning av examinandens arbetsmiljö. Då återstår frågan att hitta ett kostnadseffektivt och feltolerant utförande. Arbetsmiljön behöver inte nödvändigtvis vara helt identisk på olika plattformar. Det är möjligt att nämnden definierar olika mjukvarusammansättningar för varje plattform så att examinandernas möjligheter till framgång i provet är tillräckligt lika oavsett plattform. Om examinanden får komma till provet med sin egen dator är det examinanden som också i sista hand väljer den enhet som används.

Vid bedömning av lösningens dataskyddsaspekter är det viktigt att komma ihåg att den nuvarande provmiljön inte heller behöver förhindra fusk. Med tanke på likabehandling av examinanderna räcker det med att fusk kan påvisas. Om en examinand konstateras ha fuskat kommer examinandens provprestationer vid samma provtillfälle att underkännas.